here we go again, huvudvärken är tillbaks! trodde att jag tränade för mycket ett tag, vilket jag kanske gjorde eftersom den gick över när jag tog det lugnt, men nudå? kanske borde gå och ta nå blodprov iaf så jag kan få reda på om jag har järnbrist eller nått sånt? men en sak har jag verkligen tänkt på, desto mer efter det senaste avsnittet jag såg av sofias änglar som handlade om en helt vanlig familj som njöt av livet, älskade naturen och nyss köpt nytt hus osv. och plötsligt blir pappan kraftigt påkörd och kan varken prata eller gå efter olyckan och deras liv förändrades rejält. det var iaf ett jävligt gripande avsnitt som får en att tänka efter om både det och det andra.
så man ska vara tacksam att man är pigg & frisk och kan leva som man vill. jag kan aldrig tänka mig hur det skulle kännas om jag fick reda på att jag hade cancer eller någon allvarlig sjukdom?! tanken skrämmer mig så jävla mycket. även tanken om någon anhörig skulle råka ut för någonting. visserligen har jag mist både pappa & mormor i cancer, och det räcker jag kan jag lova! men då var jag mindre och det är jag nog glad för eftersom om jag skulle få veta att någon i familjen skulle vara dödssjuk idag så skulle jag inte alls ta det på samma sätt, utan jag skulle bära det med mig på ett jobbigare sätt, och livet skulle kännas ganska värdelöst kan jag tänka mig. självklart var det jobbigt då också – jag var livrädd ibland och bara ville att allt skulle försvinna och gå över tills jag vaknade nästa dag men värre blev det. dock var det inte för ens flera år senare jag insåg att pappa verkligen var död, natten det hände satt jag bara där som ett frågetecken på sängkanten.
men åter igen så ska man uppskatta det där man inte tänker på, man kan vara arg och less över skolan, eller tycka det är jätte jobbigt när man blir sjuk i några dagar och egentligen är det ju bara små skitsaker om man jämför. det finns dom som har det betydligt värre och får kämpa varje sekund med/för sitt liv. det behöver inte vara en sjukdom dom kämpar mot, utan som i den här mannens fall fick han kämpa för att komma tillbaka till sitt efterlängtade liv igen.

Life is just a blank slate, what matters most is what you write on it.